Nederländerna är en del av Schengenområdet. Detta område är ett samarbete mellan 26 europeiska medlemsländer som bedriver en gemensam gräns- och viseringspolitik, vi kallar dessa länder för Schengenländer eller Schengenstater.
Medlemsstaterna är bundna av samma viseringsregler som fastställs i den gemensamma viseringskoden. Detta gör det möjligt för resenärer att röra sig inom hela Schengenområdet utan ömsesidiga gränskontroller, visumskyldiga personer har endast ett visum, Schengenvisum, som behövs för att passera Schengenområdets yttre gräns.
Fri rörlighet för personer är en grundläggande rättighet som garanteras av EU för sina medborgare. Det gör det möjligt för alla EU-medborgare att resa, arbeta och bo i vilket EU-land som helst utan några särskilda formaliteter. Schengensamarbetet ökar denna frihet genom att tillåta medborgare att passera inre gränser utan att bli föremål för gränskontroller. Schengenområdet garanterar fri rörlighet för mer än 400 miljoner EU-medborgare, såväl som många icke-EU-medborgare, affärsmän, turister eller andra personer som lagligen vistas på EU:s territorium.
Schengenländer
Länderna nedan är en del av Schengenområdet:
| Belgien | Danmark | Duitsland |
| Estland | Finland | Frankrijk |
| Griekenland | Ungern | Italië |
| Lettland | liechtenstein | Litauen |
| Luxemburg | Malta | Nederländerna |
| Norge | Österrike | Polen |
| Portugal | Slovenië | Slovakien |
| Spanje | Tjeckien | Island |
| Sverige | Schweiz | Kroatië |
Länderna Bulgarien, Kroatien och Rumänien har inlett ett förfarande för att ansluta sig till Schengenområdet. Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein har anslutit sig till Schengenområdet från länder utanför EU.
Fri rörlighet i Europa
1985 undertecknade de separata EU-regeringarna i Schengen (en liten by i Luxemburg) Schengenfördraget. Med detta fördrag har de deltagande länderna kommit överens om ett gradvist avskaffande av kontrollerna vid sina gemensamma gränser. Genomförandet av Schengenavtalet startade 1995 och involverade till en början sju EU-stater. Nu är 27 länder en del av Schengenområdet.
Alla EU-medborgare, oavsett nationalitet, kan passera inre gränser utan att bli föremål för gränskontroller. De behöriga nationella myndigheterna får dock även utföra poliskontroller vid inre gränser och i gränsområden, förutsatt att sådana kontroller inte är likvärdiga med gränskontroller.
Vid ett allvarligt hot mot allmän ordning eller inre säkerhet kan ett Schengenland tillfälligt införa gränskontroller vid sina inre gränser. I princip under en begränsad period på högst trettio dagar. Om sådana kontroller återinförs måste de övriga Schengenländerna, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen informeras, liksom allmänheten.
Frihet och trygghet för resenärer
Schengenbestämmelserna säkerställer att kontrollerna vid unionens inre gränser har avskaffats, medan kontrollerna vid de yttre gränserna har skärpts. Detta är i enlighet med avtalen. Dessa avtal omfattar flera områden:
- gemensamma regler för personer som passerar EU:s yttre gränser, inklusive vilka typer av viseringar som krävs och det sätt på vilket kontroller av de yttre gränserna ska utföras.
- harmonisering av inresevillkor och regler för visering för kortare vistelse (upp till 90 dagar);
- utökat polissamarbete (inklusive rätten till gränsöverskridande övervakning och förföljelse);
- närmare rättsligt samarbete genom ett snabbare utlämningssystem och överföring av verkställighet av straffrättsliga domar;
- inrättande och utveckling av Schengens informationssystem (SIS);
- dokument som krävs för resor i Europa.
Villkor för att ansluta sig till Schengenområdet
Att gå med i Schengenområdet är inte bara ett politiskt beslut. Länder måste också uppfylla en lista med förutsättningar, som att vara förberedda och ha kapacitet att:
- att ta ansvar för kontrollen av de yttre gränserna på de andra Schengenstaternas vägnar och för att utfärda enhetliga Schengenvisum;
- arbeta effektivt med brottsbekämpande myndigheter i andra Schengenstater för att upprätthålla en hög säkerhetsnivå när gränskontrollerna mellan Schengenländerna har avskaffats;
- kunna tillämpa de gemensamma Schengenreglerna, såsom land-, sjö- och luftgränskontroller (flygplatser), utfärdande av viseringar, polissamarbete och skydd av personuppgifter;
- Var uppkopplad och använd SIS.
Kandidatländerna genomgår en ”Schengenutvärdering” innan de ansluter sig till Schengenområdet och sedan granskas länderna med jämna mellanrum för att säkerställa en korrekt tillämpning av lagstiftningen.
